julefrid
Julen kom lika fort som den försvann. Det var en mysig julafton, då vi alla var samlade. God mat, sällskapsspel och juleklappar. Dom finaste sakerna jag fick var till bebis, och när jag fick kort från unicef av min fina moster började jag gråta. Min bror hade också en stor julklapp, han ska också bli pappa. Jag visste visserligen om det men jag grät endå. Det känns lite surrealistiskt. Två små kusiner med tre månader emellan dem. Jag önskar de kommer stå varandra nära och kommer kunna lita på varandra längre fram. Speciellt då det är osäkert om vi kan ge vår ängel fler syskon. Att han ska ha barn med min barndomsvän även.. känns som igår jag tussade och förde dem samman. Familjen blir vackrare med henne i den.
Tråkiga saker har också hänt, Magnus morfar gick bort natten mot julafton. Det var en dyster nyhet och nu blir det inga festligheter över nyår. Vi har bestämt att åka dit en längre period över begravningen istället. När någon dör tänds en ny stjärna på himlen och det är de som står kvar som måste tvingas vara ledsna..
Hemma har det också hänt saker, en inverstering i nya sängar. Min säng är så mjuk att jag kunde ligga på sidan utan att få ont i revbenen och svårt att andas. Ryggen känns också bättre även om det inte är riktigt bra. Det är nymålat och fint i sovrummet, vi sover i nya sängar i nya sängkläder och jag har packat upp alla barnkläder i hans egna byrå. Nu väntar bara barnkorgen mamma ska ge oss och sen köpa ett skötbord. En bekant till mej fick barn natten efter julafton och jag känner verkligen en oerhörd längtan nu. Jag har varit lite trött på hela graviditeten i sej, men det är alltid tyngre när jag är ensam och Magnus är långt borta. När han är hemma är familjekänslan mer intensiv och jag får mycket hjälp och kan njuta lite mer av att känna bebis inom mej. Han är väldigt tydlig nu, jag kan känna vart han befinner sej i magen, väldigt intensivt. Fortfarande från det jag vaknar till det att jag ska sova. Han håller igång. Tänk att det snart blir året då du kommer att komma till världen. Jag vet inte vem av oss du är mest lik eller hur du är formad. Men jag vet vad du heter och jag vet endå vem du är. Vår skatt.
Jag har också haft lyckan att få träffa mina barndomsvänner, Irja och Petronella. Tänk att få möjligheten att kunna se dem då och då när de kommer hem numera, även om de inte bor här så är de endå närmare mej. Fina Petronella som jag har så mycket gemensamt med och fina Irjan som jag kännt sedan femårsåldern.
