jag vet hur det känns
Att känna sej överväldigad utav känslan. Jag förstår det inte själv. Jag har ont i kroppen, grus i ögonen och dimma i blicken när jag vaknar. Jag som alltid har varit morgonpigg. All min energi går åt att jobba. Det känns som om jag inte orkar mycket annat. Och jag kan inte låta bli att undra, är det såhär livet skall vara? Jobba så pass hårt att det påverkar din relation, din ork, ditt hem. Missförstå mej inte, jag anser inte att man inte skall jobba. Jag har arbetat i hela mitt liv. Men att vara såhär påfrestad utav det måste innebära att en mindre lön är svaret om frågan är heltid. Jag ska bara jobba den här sommaren. Det har jag vetat hela tiden. Jag har jobbat så mycket som min kropp har orkat den här sommaren. Snart kommer min belöning. Snart kommer min nystart. Jag skäms över mej själv att jag klagar. Jag skäms över att inte orka. Jag önskar att jag hade mer sprudlande energi. Mer lycka. Jag vill vara en positiv människa, jag vill se det fina, i allt. Jag tänker på det varje dag. Men kvar är endå mörkret. Det jobbiga. Det som gör ont. det är en del utav mej. Därför skall jag påminna mej själv om det fina.
Jag delar livet med någon som sätter mitt hjärta i brand. Som älskar mej, och jag honom. Någon som jag mer än något annat vill leva med i hela livet och mer därtill.
Vi har en välskapt, frisk son som lyser upp världen med sitt leende. Solen och glädjen bor i hans hjärta.
Jag har en familj som önskar mej välgång och älskar mej trots att de är splittrade över vårt långa land.
Jag har inte många vänner men jag vet att jag har några stycken som står vid mej och tycker om mej för den jag är. Som jag har minnen med, och skall skapa nya tillsammans med inom sinom tid.
Jag har ett gulligt, lagom stort hem. Med en skön säng och vackra saker.
Det finns människor som tycker att jag är vacker.
De finns de som mår bra utav att göra just mej, glad.
